Storulvåns fjällstation låg bakom oss. Vi fortsatte över de sanka myrarna, korsade det ena porlande vattendraget efter det andra, sökte oss allt längre in i de jämtländska ödemarkerna. Knotiga fjällbjörkar gav inramning åt Sylarna, som strävsamt och tidlöst sträckte sig uppåt där framme i sydväst. 
    Vi tog en paus i vand-ringen och pustade en stund. Och förundrades över den mäktiga skapelse som vi nu nästan var en organisk del av.
    "När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne" (Ps 8:4-5). Davids förundrade bön blev vår. Guds omsorg om människan är oändlig på alla sätt.
    Redan innan jag blev till, bar Gud mig i sin tanke. "Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig", sa Gud till profeten Jeremia (Jer 1:5). Tanken svindlar. Motta-gen i förväg.
    När mitt liv formades under fostertiden var Gud där med sin skaparhand. "Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet… Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades… Du såg mig innan jag föddes", sa David i sin tacksamhetsbön till sin Gud (Ps 139:13-16). Mottagen från befruktningsögonblicket.
    När jag första gången såg dagens ljus, då var Gud där med sin starka hand. "Du hjälpte mig ut ur min moders liv, du lät mig vila trygg vid min moders bröst. Från min födelsestund är mitt liv i din hand, alltsedan jag blev till har du varit min Gud", utbrast David i förundran (Ps 22:10-11). Mottagen vid födelsen.
    Under hela mitt liv är Gud med mig. Inte ens min synd har kunnat omintetgöra Guds omsorg om mig. Jag är räddad, av bara nåd. "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv", undervisade Johannes (Joh 3:16). Mottagen under allt.
    När livet går mot sitt slut och ålderns höst är ett faktum, kan jag vara säker på att Gud också är där. "Ännu när ni blir gamla är jag densamme, ännu när ni grånat skall jag bära på er. Jag har skapat er, jag skall lyfta, bära och rädda er", lovade Gud sitt folk genom profeten Jesaja (Jes 46:4). Mottagen intill slutet.
    Inte ens när jag dör upphör Guds omsorg. Döden är inte slutet. Jag får vara hos Gud för alltid. "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör", lovade Jesus (Joh 11:25).

   Mottagen för evigt.
   Mottagen av skapelsens Gud.

   Ett av livets stora under.

Lena och Otto Rimås